kohler

Innan bodypumpen skulle starta så höll det på att spricka för mig. Jag gjorde allt jag kunde för att hålla tillbaks tårarna. I sista sekund så startade äntligen passet!

Det var idag ett pass med nina. Hon är nog min favorit när det gällerbodypumpen. Man ger alltid lite extra! Idag hade jag sånt sjukt tryck i musklerna. Passet var över på en millisekund och jag kännde att jag hade ännnu mera att ge! och tur var väl det för nu var det dags för bodyjam med kajsanda. Alltid lika kul att få dansa av sig lite!

I början kände jag mig ganska stel och vill eg mest bara hem igen. På något skummt sätt så smög sig kristoffer in i mitt huvud, vilket gjorde att stegen glömdes av och jag ville hem.

Men när det var ca 15 min kvar av passet så hände något. Glädjen spred sig i kroppen! Det var när pirruetterna kom! det var som när jag var mindre och dansade jazz. Såå kul! det blir ett helt annat flow i dansen. Jag känner mig nog lite för o cool när vi dansar mer hiphop aktigt, speciellt när man har på sig tajts.. Kläderna gör väldigt mkt när

de gäller dansandet!

Nu har jag slängt i mig en pizza, ja jag vet att det är onyttigt men då vi imorgon drar till kosta så kan jag inte ha en massa mat i kylskåpet. Så det fick bli pizza varrianten, fy så gott!

Kroppen är ganska trött, både av träningen och av allt gråtande.

Så planen är att packa inför kosta, plocka lite i lägenheten och sen komma ner i sängen så fort det bara går.

0700 är det som gäller på basen imorgon..

natti natt!

Så otroligt snygga och fitta kroppar. Varje detalj är otrolig! Hur tränar man för att bli sån?

Jag tränar själv ganska mycket, men jag får inte sånna resultat. Just nu känns det mests om att jag står och trampar på samma ställe.

Men idag när jag sticker till gymmet så skall jag tänka på gladiatorerna och att det är mitt mål.

60min bodypump, 60 min body jam och förhoppningsvis 30 min CX står på söndags schemat. Jag måste verkligen få träna ur mig alla tårar. Få gråta från alla porer och inte bara ögonen. Idag skall det svida!

Överkroppen börjar bli okej men hur tusan får jag bukt på magen och låren!?

en kväll som jag nästan hade sätt fram emot lite. Lördagen var tänkt att bli en riktig fixar dag. Träning på fm, städa på em och sen slappa gärnet på kvällen!

Men blir de någonsin som man har tänkt sig?

I sommras träffade jag en kille som heter Kristoffer. Allt var underbart! jag har aldrig kännt så för någon förr. Men mycket har hännt sedan dess. Han kom precis ur ett långt förhållande då vi träffades och efter ett par månader så kännde han att han behövde en paus. Han behövde vara singel ett tag och lämna allt som hade med förhållande bakom sig.

Detta berättade han på ett väldigt kryptiskt sätt vilket fick mig att tro att det skulle bli vi innom några veckor igen. Tiden gick, många tårar kom och gick. Jag förstod absolut ingenting. Alla frågade hur det var mellan oss och jag visste inte vad jag skulle svara. Panik!

Ungefär samma känsla som med Jimmy, fast ändå inte. Att inte veta, att inte kunna styra sina känslor är hemskt. I december fick jag nog.. ett halvår hade gått och jag tog mod till mig och ringde till honom och avslutade det hela. Jag kunnde inte gå i ovisshet och vänta på något som aldrig kom.

Men så lätt skulle de sjävklart inte bli. Kristoffer besöker mig överallt. I drömmar, på bilder, i tankar. Jag rusar igenom matsalen för att slippa se honom. Jag hoppas varje gång jag går till matsalen att han inte ska vara där. Samtidigt som jag kommer på mig själv med att sitta och leta efter honom när jag äter.

Jag har helt enkelt inte kommit över honom.

Detta blev extra tydligt igår..

Jag fick ett medelande på whas app. Kristoffer ville att jag skulle komma och säga hej på Carlings. Direkt började tankarna snurra!! Tänk, tänk om han äntligen har kommit fram till att han vill vara med mig, att han vill ha mig!

Jag blev så glad, så otroligt glad! Sprang runt i hela lägenheten och bara log!

Sen tog jag mod till mig och frågade om han ville ta en fika efter jobbet, och det ville han! lyckan var total!

Senare nere på Carling så stod vi och pratade ett tag, han är så fin! hade svårt att veta vad jag skulle säga  för jag ville bara stå och stirra på honom. Jag hade nog kunnat stå där hur länge som hällst. Men det var 20 min kvar till han skulle sluta så jag gick och satte mig på waynes och väntade på honom.

Klockan gick.. 1520 fick jag ett medelande där där han skrev att han var tvungen att hjälpa henke i 2min.. och det var väl okej..

1523 ringer han och säger att han inte kommer.. Det var som en käftsmäll och magspark på en gång. Det känndes som att marken försvann under mina fötter.. Hur kunde jag vara så dum och tro att allt skulle bli bra?

Tydligen så skulle en jobbarkompis hjälpa honom att byta bromsarna på bilen och de två hade missuppfattat varandra. Så nu stod melkersson och väntade på kristoffer..

Min första tanke var, men jag då?! jag hade kunnat ändra ALLA mina planer för att träffa dig.. Varför kan inte du göra det samma för mig? är bilen viktigare än mig? Hur kunde jag vara så dum och tro att jag betydde något för dig?

Åååh tårarna bara sprutar så fort jag tänker på det. Jag gjorde allt för att hålla tårarna inne hela vägen hem för att säng slänga mig i soffan. Hela eftermiddagen låg jag och grät. Jag vill ju bara vara med kristoffer! hur svårt ska det vara?!

Max och Patrik fick bli mina hjältar för kvällen. Samtal med de båda fick mig lite gladare för en stund. Kvällen spenderades med att tänka. Kristoffer ville ses idag med. Å jag ville inget mer än det! Men jag hade andra planer för idag, och det jag var tvungen att fundera över var om kristoffer verkligen var redo.. är det värt att ändra mina planer en gång till för honom och riskera att bli lämnad själv igen?

Hoppas jag för mkt?

Det hela slutade med att jag skrev ett medelande där det stod att jag inte ville ses idag. För att jag inte trodde att han var redo.

Det gjorde så ont i bröstet när jag tryckte på skicka. För jag vill ju inget annat än att träffa honom!

Hur ska jag göra?

Varför skulle jag träffa en underbar kille som inte vill ha mig?

Han säger att han vill ha mig, och att jag är underbar. Men varför inte vara de då? Förstår du inte hur ledsen du gör mig?!

Förstår du hur många tårar jag har fällt för dig? hur mycket tid jag lägger ner på att tänka på dig och hoppas?

Jag har försökt träffa andra.. Men det går inte.. Jag har inte ens pussat en annan kille sen jag pussade dig sist.

Du betyder så mycket för mig, och att säga att jag inte ville träffa dig idag var ett av de svåraste beslut jag har tagit på länge.

Jag har hela dagen funderat på om det verkligen var rätt beslut.

Åh va jag avskyr mig själv just nu..

sakta men säkert bryts jag ner.. Jag är påväg att gå sönder helt. Det är ingen som ser det.. Men jag försvinner..

Just nu drömmer jag mig tillbaks till elefant turen. Här var det lycka! Ett av tillfällena i mitt liv som jag kommer minnas med glädje!

Det var något jag inte trodde jag skulle skaffa. Men jag ser det som ett sätt att få skriva av mig lite. Antingen så kommer någon att läsa det eller så skriver ut i tomma intet, och det kanske är precis det jag behöver?

Mitt liv. Jadu det är enligt vissa ett drömm liv. Ett liv som många önskar att de hade, men jag då? varför älskar inte jag det? varför tycker inte jag att det är ett drömliv?

Det kan vara pga att jag känner mig väldigt ensam. Trotts alla människor runt omkring mig så vågar jag inte släppa någon nära. För så fort det sker så får jag ett knytnävsslag tillbaks i magen. Så fort jag vågar chansa så ger skiter det sig.

Det är oftast ingen som ser det för att jag inget säger. Men jag har tröttnat. Jag kan inte bara hålla tyst. Jag vill finna någon som älskar mig för den jag är, jag vill inte behöva försöka spela någon annan och jag vill inte finna någon som bara tycker det jag håller på med är coolt, och jag vill ha någon som älskar mig trotts att jag är den tråkiga som alltid går hem från krogen.

Är det för mycket begärt?

Jag försöker verkligen ge allt och lite till. Men någonstans gör jag fel. Frågan är bara var..